Jag är inte den som brukar skriva så mycket om vad jag gör om dagarna. När jag väl skriver i den här bloggen vill jag ha någonting att skriva om liksom. Inte bara "hej idag gick jag på stan hej då", om ni förstår vad jag menar? Men nu gott folk, ska jag berätta om min dag! Därför att den har varit perfekt.

Vaknade upp under fleecefilt + täcke, kände att skolan sög och sjukanmälde mig. Det kanske inte var särskilt perfekt, men jaja. Jag behövde det. Sedan gick jag upp, åt messmörsmackor och satte mig vid datorn. Boring. Kände saknaden av min vän Frida och skickade iväg ett sms! Hon var sjuk så jag bestämde mig för att gå ner och muntra upp henne lite, så jag gjorde mig i ordning och begav mig.
Det första jag lyckades åstadkomma var att jag slängde alla glasflaskor från klassfesten (som var för 2 veckor sen... shame on me) sedan gick jag ner på ICA och köpte thé, ballerinakex och choklad till sjuklingen Frida. Vi pratade, tittade på O.C och hade det bara allmänt mys. Vid klockan halv sju ringer Josefin, och se på fan! JENFA HAR TAGIT KÖRKORT! Dom hämtade upp mig en halvtimma senare, vi åkte hem till mig och drack världens godaste polska thé och hade det ännu mera mys.

Nu ska jag snart gå och läsa lite i min bok, Jane Eyre, som sägs vara jättebra, och sen ska jag sova jävligt gott och sen ska jag komma ihåg den här dagen som en av dom mysigaste.

Jag är bara så himla tacksam. Jag har verkligen världens underbaraste vänner. Jag kanske inte hinner träffa alla så ofta som jag skulle vilja, men dom finns alltid där. ååååååh vad jag blir lycklig av dessa personer.
Därför tänkte jag dela med mig av lite bilder på dessa underbara skapelser.

                        

                

     PUSS PÅ ER <3

/sara

Jag minns första gången jag skolkade. Jag var inte en sådan som gjorde sådant, inte alls! Jag ville vara duktig i skolan. Nian hade varit ett svårt år, att komma in som ny och börja försöka skaffa nya vänner och samtidigt visa för nya lärare vad man går för var inte lätt. Det var hårdare på min nya skola, jag blev allt mer skoltrött och när jag gick ut nian hade jag ett betyg som jag skämdes över. Det var inte dåligt, men det var inte bra.

Att börja ettan skulle väl bli kul, eller det var det som man sa iallafall. Jag hade lite ångest, nu börjar ju hela cirkusen om. En ny skola - igen, en ny klass - igen, nya lärare - igen. Men det gick väl bra. Jag hade tur som fick en ganska bra klass och jag hade tur som fick ganska bra lärare.
Men när det kom till att plugga inför saker så gick det bara neråt. Plötsligt var andra saker viktigare, eller det är klart att skolarbetet var viktigast, det kände jag med, men jag sket i det. Plötsligt trillade det in några IGn, vilket inte alls var likt mig. Men jag kom alltid tillbaka, lyckades alltid hålla mig över gränsen för IG. Jag hade kunnat gjort mycket bättre, det vet jag. Jag är inte dum. Jag kan. När man sitter här och det är ett halvår till studenten så funderar man vad fan man har hållt på med egentligen?
I ettan skolkade jag första gången, det var ungefär såhär: Ska vi? Det kommer väl inte hända något? nee.. Okej vi gör det.
Också gjorde vi det. Inget mer med det, ingen större skada skedd.

I tvåan skulle jag skärpa mig. Jag visste om att jag hade sumpat ettan, men nu jävlar! Nja. Man skulle kunna säga att när det var en vecka kvar på sommarlovet var jag redan skolless. Jag hatade skolan. Ännu en gång visade jag inte vad jag gick för. Hatade ESV och gick knappt på hälften av lektionerna. Räddade allt och fick VG i sista stunden, nöjd.

Nu går jag i trean. Varför jag sitter och skriver det här är bara för jag undrar vart det gick snett? Varför ville jag inte kliva upp ur sängen imorse? Varför skiter jag i allting? Vad ska hända med mina betyg? Vad ska hända med mitt liv efter studenten? Vad vill jag?

Jag vet att det jag skolkar inte ens är i närheten av vad vissa andra skolkar. Jag har kvar mitt studiebidrag, jag håller mig över IG-nivån. Men det jag säger är att för MIG har det blivit för mycket, och jag vet inte hur jag ska få kontroll över det.

Jag är inte den som säger att jag mår dåligt. Men nu är det fan inte bra.